Det har varit en helt underbar dag i dag. Känns som den första riktiga vårdagen. Hästarna åkte ut utan täcke och det var uppskattat! Jag har Indy till salu så han måste hållas igång.  Jag red honom en liten runda igår efter att ha longerat honom ordentligt. Idag red jag ut direkt, en lång härlig runda, förbi Bildtshus och ner genom Rösa. Han var rejält på tårna, men det var skitroligt! Har städat sadelkammaren, joggat 40 minuter i förmiddags och 40 minuter nu ikväll. Härligt! :)

Ungarna har oxå varit ute mest hela dagen. Najwa tycker om att pyssla i stallet, och har fått ett gott öga till Lizzie. Hon är så duktig med henne, tar in henne själv, borstar, pysslar och går lite smårundor med henne. Tanken är att så fort Indy är såld, ska jag försöka hitta en cponny som Najwa kan lära sig rida på. Skoj! :)

Hoppas att vädret blir lika fint i morgon, så jag kan börja pilla lite i rabatterna. Kan knappt vänta!

Efter att ha haft en rejäl halsfluss och bihålsinflammation börjar jag så smått friskna till. Tack och lov att Ewa har hjälpt mig, gudomliga raring! Barnen har skött sig så fint, och varit så snälla och omtänksamma. Gullegrisar!

Jag hade annons på Indy på Hastnet, och jävlar vilken rusning det blev! Nu har jag lånat ut honom i fjorton dagar, för att den eventuella köparen ska se att de trivs ihop. Hon bor bara tio minuter härifrån, och det vore perfekt om han hamnade så nära.

Hoppas att jag är så pass pigg nästa vecka, så jag kanske kan bjuda hit Elin på fika. Jag vill ju inte smitta henne,speciellt inte nu när Guldklimpen är på väg....

Kan fan inte sova. Ute blåser det full orkan. Jag har precis varit ute och kollat att stlldörren var ordentligt stängd. Jag skulle träffat Elin innan ikväll, men det blev inget. Blää!:(

Charlie är inte så pigg. Han vill knappt gå ut, ligger mest hela tiden. Känns som att jag måste fatta ett beslut snart.....

Varför kommer alla negativa tankar på nätterna, egentligen?

Usch... Saknar min unge....

I förmiddags fick jag en riktig energikick av att känna solen i ansiktet. Jag började rensa ut i pannrummet, och det blev tre (!) vändor till återvinningen med bara papper. Helt otroligt!  Jag är inte färdig än, men har åtminstonde kommit en bit på väg! Jag längtar till våren, så jag kan komma igång med allt som ska göras. Ladan ska tömmas helt, och jag blir nästan mörkrädd när jag tänker på hur många vändor det blir med allt skräp. Nåja, om vädret är fint på söndag ska jag börja elda upp det brännbara så smått. Vi har sådana planer, jag och barnen, på vad vi ska hitta på härute, med kryddbänkar, solrosor längs stallet, hoppmatta, gungor, sandlåda, lekstuga, ja, helt enkelt en massa roligheter! :)

I morgon ska jag träffa Elin Gräddnos, vi ska på Citygross och storhandla med fika som avslutning. Mysigt!

Det är evigheter sedan jag var inne och skrev något här. Jag skrattar lite för mig själv när jag ser min optimism vad det gäller att få på Sanna grimman. Det tog sex veckor av lock och pock, innan jag fick lurat på henne den. Men sedan har allt bara lossnat. Hon har inga problem med täckespåläggning, ledas i grimskaft eller ryktas. Hon är så himla go'!

Julen var fin, och jag tror att barnen var ganska nöjda med sina julklappar. Skolan har börjat igen, med den stora förändringen att tvillingarna har börjat i Östra Ljungby. Än så länge verkar det funka bra.

Charlie, min fine vän, har blivit svårt hjärtsjuk och lever på övertid. Han får mediciner, och jag är tacksam för varje dag som han är hos mig. :(

I vår händer det fantastiska; Jag, Ann Johansson, ska bli mormor! En underbar, men märklig, känsla. Elin och Mikke ska få en liten flicka, och jag kan knappt bärga mig tills hon kommer, mormors egen lilla gulleplutt! ÅÅh, vad vi ska ha skoj tillsammans! :)

Annars flyter allt på mer eller mindre som vanligt. Vänta, glömde berätta om hunden Zäta, som numera oxå bor hos oss, en liten Bisson Frise'/Pudelkorsning. En liten sötnos.

Ska försöka bättra mig vad det gäller uppdatering, okej?

Så är hon då äntligen på plats, efter många om och men. Lilla Shirana, eller Sanna som vi kommer att kalla henne.
Efter att ha hämtat mitt moraliska stöd Elin, tog vi sikte på Ekeröd utanför Hörby. Utan några större problem anländer vi så till gården för att hämta den lilla. Inne i stallet står x antal föl i några boxar. " Du vill inte ha en till med dig hem?" säger tanten. Tur elin var med, annars vete fasen....
Nåja, lägga på en grimma, det kunde vi fetglömma. Shirana - Sanna - är inte hanterad över huvudtaget. Men upp på transporten kom hon, och hon stod som ett ljus hela vägen hem.

Väl på gårdsplanen lyckades jag trixa in släpet mot stalldörren, och med Elins och Valles hjälp kom hon av. Hon gick så lugnt och fint in i sin box. Jag tog in Lizzie som sällskap, och hon blåste upp sig till dubbel storlek och fick en jääättemaffig nacke helt plötsligt.  Skrik och gap en stund, sedan lugnade hon ner sig.
Efter ett par timmar tog jag in de andra två. Diana skulle fjanta sig en liten stund, tills hon insåg att det bara var en pyttebebis som stod i boxen sidan om. Stackars Maxi fick minsann inte ens hälsa för Lizzie, som helt plötsligt tagit på sig rollen som huvudansvarig! En riktig grinolle, så fort Maxi försökte sträcka fram nosen. Tocket trams!

Nu ska Sanna stå inne en vecka, då hon ska vänja sig vid allt, och även få på sig en grimma är det tänkt. Det ska säkert bli bra! Sedan nästa söndag så blir det lite rodeo, när hon ska asa runt på mig därute! Hihi! :)

Idag har du fått somna in, min fina gamla vän. Du, den vänligaste av hästar, har fått komma till de evigt gröna ängar, som jag hoppas, och tror, finns för våra fyrbenta vänner. Tack Diddi, för tiden vi fick tillsammans....

Ja, jag erkänner direkt! Jag känner mig sur, bitter, trött och vresig! Så, nu var det sagt! Jag känner mig som om jag blivit överkörd av tåget. Alla drar i mig och vill ha min hjälp. Fan, jag orkar bara inte med det här längre! Usch!

Nåja, lite ljus finns det i allt det mörka. I morgon ska jag till stan och träffa Elin, Mikke och gäster vid en mysig förlovningsmiddag. Det ska bli helt underbart att bara få sitta ner, prata med normala människor och äta en bit mat. Ahh...

Jag längtar till nästa vecka, när barnen har höstlov. Så skönt att slippa jaga upp alla vid sex. Kanske får jag lite sinnesro, om jag får gå och skräpa lite....

Ajdå! Upptäckte att det var en och en halv månad sedan jag bloggade sist. Det mesta snurrar på som vanligt. Hästarna är hemma från betet, Diddi med. Jag beställde tid till henne, men dom kom aldrig, så det var bara till att ta med hästrackar'n tillbaka hit. Nåja, det går ingen nöd på henne, men så här kan vi inte hålla på!
Barnen går i skolan, två i Östra och tre i Perstorp. Än så länge funkar det, men jag fasar för halkan. Kidde hjälpte mig att ragga upp en annan bil, en Ford Mondeo. Blää! Nåja, den sköter sitt jobb, och det är det viktigaste.

För snart två veckor sedan var jag, Kidde och Knut och flyttade Evas bohag från Svedala till Klippan. Det gick ovanligt smidigt, men uppackningen har fått vänta, eftersom syster yster har åkt på en dunderförkylning.

Vad händer annars? Inte mycket. Jag kämpar på med mitt promenerande, i jakten på kilona. Måste ju vara snygg på tisdag. Då ska jag nämligen på förlovningsmiddag i stan! Elin och Mikke ska byta ringar, och då kan det ju vara roligt att träffas några stycken, och fira! :) Jag ska ha klänning! Detta är en stor händelse. Förra gången var när jag gifte mig -97....
Nä, detta duger inte! Måste släppa ut de fyrbenta, sedan ska jag och Eva köra till Svedala och hämta en kvarglömd cykel. Ha det!

Nu har alla barnen kommit igång med skolan. Mati och Max har börjat i Östra Ljungby, som planerat, och det har gått bra. Max hade problem i starten, men har börjat komma in i klassen nu. Mati...Ja, han bara glider in på en räkmacka! De andra har fått skjuts i två veckor, eftersom jag inte kan vara på två ställen samtidigt. Hoppas verkligen att fritidsplatserna är ordnade, innan jag ska börja köra själv!
Snart ska hästarna hem. Väntar bara på att jag ska få en tid i veckan, för att ta bort Diddi. :(

Jag tycker det känns svårt att få ihop det hela, rent tidsmässigt. Det är kläder, väskor, gympapåsar, frukt, lappar, föräldramöten, läxor, blablabla. Känner mig lite....trött....

Saknar Elin...

Det var då ett himla brakande och blixtande sent igår kväll! Tyckte det var riktigt vackert, tills det slog ner i mitt proppskåp nere i källaren. Rena mörka natta! Bytte både huvudsäkring och proppar, men i morse upptäckte jag att jag inte hade full effekt på elnätet. Såg även att själva skåpet, som reggar mitt förbruk hade fått sig en rejäl pärla. Nåja, elbolaget fixade så jag fick ström, och skåpet ska bytas ut på måndag. Gratis ström hela helgen! Har väl aldrig hänt tidigare....:/

Annars har det varit en dag i hopplöshetens tecken, efter att käre broder Kidde konstaterat att min Ford är slut som artist. Vad är det med mig och bilar? Så jävla lättlurad.... Nåja, nästa vecka ska bil inhandlas, och nu ska Kidde ta rodret och se till att det blir oredentligt gjort. Tack, Kidde lille!

Ingen Emil i helgen. Han ville hellre vara med pappa i lastbilen, och det kan man ju förstå...

Glöm den där George. Han var inte ens en halvfigur. Ja, jisses, som det kan gå!

Vaknade halvfyra av att Charlie försåg sig själv av köttfärsgrytan på spisen. Kvart över fem slutade jag snurra runt i sängen och gick upp istället. Nu sitter jag här med en stor mugg kaffe, och det är helt okej. I morgon kommer Ewa hem från Polen, ska ner till Ystad och hämta henne. Lille Max fyller åtta på måndag, och då ska vi ha kalas. Goeunge....

Känns som att jag har mycket att ta tag i: Fixa Forden så att den blir körduglig ( Kian? Fråga inte ens...), stallet måste tvättas ner, hösilage och halm ska hem, tömma gödselstacken, lösa Diddidilemmat, förbereda för skolstart, hitta någon som kan avsluta renoveringen av undervåningen, listan kan göras hur lång som helst....

Känner mig faktiskt lite vilsen i tillvaron för tillfället, och ensam.

Nu har två nya barn kommit akut, för att bo hos mig en månad ungefär. Är det fullt i huset? Eh...Ja! Det är nästan så att vi får turas om att vara inne. Okej, lite överdrivet, men bara lite....

Idag har hästarna fått pedikyr, när zäta kom på besök. Dom är så tjusiga.

Nu har jag gått ner tolv kilo. Duktig Ann! Så, nu har jag klappat mig själv på axeln! Fortsättning följer...